BESLUT

Friande 7044/PL/19
Österbottens Tidning

Skydd för privatlivet, väsentligt fel

Tidningen publicerade i den tryckta versionen och på sina webbsidor en artikel där orsakerna till att en ungdomsledare i den lokala församlingen sagt upp sig framkom. Artikeln kränkte inte ungdomsledarens skydd för privatlivet och artikelrubriken innehöll inte något väsentligt fel. 

Friande 7036, 7038, 7041/PL/19
Syd-Österbotten

Respekt för människovärde

Tidningen publicerade i sin pappersversion en insändare där det framfördes hätska och diskriminerande påståenden om sexuella minoriteter. Tidningen hade grunder för att publicera insändaren, eftersom allmänheten hade rätt att få veta vilka åsikter prästen i den lokala församlingen har och eftersom det rör sig om en debatt, där de olika sidorna fick stort utrymme i tidningens spalter. Beslut genom omröstning 10 – 4

Friande 6982/YLE/18
Yle

Den intervjuades rättigheter, samtidigt hörande

YLE sände i sina program Spotlight och MOT ett avsnitt som behandlade alternativa cancerbehandlingar. Den intervjuade fick tillräckligt med information om vilket sammanhang uttalandena skulle förekomma i och mediet kränkte inte den intervjuades rättigheter då det sände en finskspråkig version av programmet på en av mediets andra programplatser. Beslut genom omröstning 6–5. I slutet av beslutet finns en avvikande åsikt. 

Friande 6933/YLE/18
Yle

Avvikande inhämtning av information, användning av bild, skydd av privatliv

Svenska Yle publicerade en artikel om silvervatten på sin webbplats. Yle använde diskussioner i en sluten Facebookgrupp i enlighet med Journalistreglerna, och publiceringen av Facebookprofilbilder kränkte inte anmälarnas skydd av privatliv.

Friande 6667/SL/17
Hufvudstadsbladet

Negativ publicitet, rätt till eget ställningstagande, källkritik, sakfel

Hufvudstadsbladet publicerade en insändare som kritiserade en tv-dokumentär om en vårdnadstvist. Anmälaren blev inte föremål för synnerligen negativ publicitet och artikeln innehöll inga väsentliga fel.

Friande 6663/SL/17
Österbottens Tidning

Sanningsenlig informationsförmedling, kontroll av uppgifter, källkritik, väsentligt fel, korrigering av fel

Tidningen berättade på sin webbplats om en politiker som använt kränkande tillmälen mot kvinnor i en debatt som förts i sociala medier. I artikeln fanns inget väsentligt sakfel, och tidningen hade också försökt få med en kommentar från politikern i sin nyhet.

Friande 6662/YLE/17
Yle Svenska

Sanningsenlig informationsförmedling, kontroll av uppgifter, källkritik, väsentligt fel, korrigering av fel

Yle Svenska berättade på sin webbplats om en politiker som använt kränkande tillmälen mot kvinnor i en debatt som förts i sociala medier. I artikeln fanns inget väsentligt sakfel, och Yle hade också försökt få med en kommentar från politikern i sin nyhet.

Friande 6320/YLE/16
Yle Svenska

Den intervjuades rättigheter

Svenska Yle sände i sin nyhetssändning ett förhandsinslag för ett debattprogram. Det var inte nödvändigt att på förhand informera om att intervjun kommer att användas på samma nyhetsmediums webbplats, eftersom den intervjuade måsta antas känna till mediets praxis.

Friande 6320/YLE/16
Yle Svenska

Den intervjuades rättigheter

Svenska Yle sände i sin nyhetssändning ett förhandsinslag för ett debattprogram. Det var inte nödvändigt att på förhand informera om att intervjun kommer att användas på samma nyhetsmediums webbplats, eftersom den intervjuade måsta antas känna till mediets praxis.

Friande 6274/SL/16
Österbottens Tidning

Sanningsenlig informationsförmedling, källkritik, den intervjuades rättigheter

Tidningen publicerade ett reportage om ett religiöst samfund och dess pastor. Tidningen ifrågasatte pastorns redogörelser för upplevda mirakel. 

Friande 6274/SL/16
Österbottens Tidning

Sanningsenlig informationsförmedling, källkritik, den intervjuades rättigheter

Tidningen publicerade ett reportage om ett religiöst samfund och dess pastor. Tidningen ifrågasatte pastorns redogörelser för upplevda mirakel. 

Friande 6261/SL/16
Österbottens Tidning

Den intervjuades rättigheter

Tidningen intervjuade en anställd i ett religiöst samfund. Artikeln, som förhöll sig kritiskt till samfundet, publicerades samtidigt i Österbottens Tidning och Vasabladet.

Friande 6261/SL/16
Österbottens Tidning

Den intervjuades rättigheter

Tidningen intervjuade en anställd i ett religiöst samfund. Artikeln, som förhöll sig kritiskt till samfundet, publicerades samtidigt i Österbottens Tidning och Vasabladet.

Fällande 6045/SL/15
Östnyland

Vilseledande användning av bild, väsentligt fel

I en artikel om anmälarens företag som publicerades av tidningen Östnyland användes fel bild, varför anmälaren stämplades som rasist i sociala medier. Tidningen korrigerade felet samma dag, men berättade inte om att ett fel hade gjorts eller hur och när det åtgärdats.

Fällande 6045/SL/15
Östnyland

Vilseledande användning av bild, väsentligt fel

I en artikel om anmälarens företag som publicerades av tidningen Östnyland användes fel bild, varför anmälaren stämplades som rasist i sociala medier. Tidningen korrigerade felet samma dag, men berättade inte om att ett fel hade gjorts eller hur och när det åtgärdats.

Fällande 5979/YLE/15
Yleisradio

Intervju

Yles redaktör bandade in en telefonintervju med kommunstyrelsens vice ordförande. Delar av det bandade materialet sändes senare i nyhets- och morgonsändningar i radion. Den intervjuade borde ha informerats om detta på förhand.

 

Friande 5973/SL/15
Nya Åland

Integritetsskydd, samtidigt hörande, eget ställningstagande

Nya Åland berättade i en nyhet att anmälaren lämnat in ett rättelseyrkande gällande kyrkoherdens beslut att låta två flyktingfamiljer övernatta en natt i församlingens lägergård. Tidningen kränkte inte anmälarens integritet, han blev inte föremål för mycket negativ publicitet och det fanns inget behov av samtidigt hörande.

Fällande 5966/SL/15
Vasabladet

Integritetsskydd

Vasabladet citerade i sin artikel en föreläsares upplevelser av sitt liv som barn till en mentalvårdspatient. Uppgifter av känslig natur om föreläsaren och hans anhöriga publicerades utan att man fått hans tillstånd. Föreläsaren var medveten om att det fanns en reporter på plats. Tidningen borde ha bett föreläsarens anhöriga om tillstånd att publicera uppgifter av känslig natur som gällde henne.

Fällande 5861/SL/15
Hufvudstadsbladet

Korrigering av fel och material som producerats av allmänheten

Tidningen publicerade en insändare som innehöll ett väsentligt sakfel. Trots begäran rättade tidningen inte felet. 

Friande 5802/YLE/15
Yle Österbotten, Svenska Yle

Korrigering av fel, journalistisk beslutanderätt

Yle Österbotten rapporterade om en över sex månader lång förtroendekris gällande en kommundirektör. Yle handlade inom ramarna för sin journalistiska beslutanderätt. Redaktionen rättade på vederbörligt sätt ett väsentligt sakfel i en nyhet.

<< 1 2 3 4 5 >> 

Friande 6667/SL/17

Vastaaja: Hufvudstadsbladet

Asia: Negativ publicitet, rätt till eget ställningstagande, källkritik, sakfel

Ratkaistu: 7.3.2018

Hufvudstadsbladet publicerade en insändare som kritiserade en tv-dokumentär om en vårdnadstvist. Anmälaren blev inte föremål för synnerligen negativ publicitet och artikeln innehöll inga väsentliga fel.

Anmälan 11.5.2017

Anmälan gäller insändaren ”Familjevåld: Barnen har inte en chans” som Hufvudstadsbladet publicerat på sin webbplats och i den trycka tidningen 7.3.2017. Insändaren har publicerats under signatur.

https://www.hbl.fi/artikel/barnen-har-inte-en-chans/

Anmälaren anser att han kan identifieras i insändaren och att den ger honom synnerligen negativ publicitet. Enligt anmälaren innehåller insändaren även sakfel. Anmälaren anser att insändaren på flera punkter tar ställning till hans person och låter förstå att han skulle vara manipulerande och narcissistisk och att han skulle ha förorsakat sina barn skada och exploaterat dem offentligt genom att delta i dokumentärprogrammet gjort av Svenska Yle. Enligt anmälaren påstås det även felaktigt i insändaren att han tidigare skulle ha framträtt under pseudonym i en tidningsartikel om samma ämne.

 

Anmälaren konstaterar att insändarskribenten dessutom tar ställning till hur hans barn mår och att de är förlorare, och att de inte vågar berätta som det verkligen är. Anmälaren anser att insändaren anklagar såväl dokumentärprogrammet som delvis också honom personligen eftersom det förekommer sakfel och eftersom man drar paralleller mellan hans fall och de dystraste exemplen på familjevåld. Anmälaren anser att skribenten för fram sina egna erfarenheter i syfte att ifrågasätta trovärdigheten i hans och hans familjs erfarenheter.

Enligt anmälaren finns det i den tryckta tidningen i anslutning till insändaren en teckning av en man med två ansikten, vilket enligt anmälaren också är insinuerande.

Anmälaren är bestört över att tidningen överhuvudtaget har publicerat denna insändare och att den har publicerats under pseudonym. Anmälaren anser att det är självklart att skribenten avser honom eftersom han medverkade i dokumentären under sitt eget namn. Därför utgick anmälaren ifrån att han åtminstone skulle ha erbjudits möjlighet att svara på insändaren. Anmälaren berättar att han flera gånger försökt sända ett svar på insändaren via HBL:s webbformulär samt att han sänt e-postmeddelanden till tidningen, vilka först inte bevarats. Eftersom anmälaren inte fick något svar på sina meddelanden berättar han att han tagit kontakt med redaktionen.

Anmälaren berättar att han utgick från att orsaken till att han inte fick något svar berodde på något tekniskt fel. Tidningen hade dock först förklarat för anmälaren att det under veckoluten inte finns någon bemanning som sköter insändare. Anmälaren konstaterar att ett tiotal insändare dock publicerades på tidningens webbplats under samma veckolut.

Anmälaren berättar han därefter fick svaret att insändaren var riktad till Yle och att hans genmäle därför inte hade publicerats.

Tidningen hade, enligt anmälaren, också konstaterat att om insändaren hade varit riktad mot honom skulle HBL inte ha publicerat den, eftersom tidningen inte ger rum för insändare som handlar om till exempel privata vårdnadstvister och där olika parter kan identifieras.

 

Anmälaren konstaterar att det förhåller sig precis tvärtom mot vad tidningen förklarar: det refereras till honom på flera olika ställen i insändaren. Anmälaren berättar att han bett tidningen att ännu överväga sitt beslut och som stöd för sin begäran om att få inkomma med ett svar hade han räknat upp på hur många punkter det i insändaren hänvisas till honom samt vilka sakfel och motstridigheter som insändaren innehöll.

Enligt anmälaren konstaterade chefredaktören att insändarskribentens inlägg riktade sig mot Yle och att Yle hade svarat skribenten.

Enligt anmälaren hade chefredaktören konstaterat att ”ditt svar ligger däremot på ett väldigt personligt plan, av naturliga skäl, men därmed öppnar du också upp dörren till en privat sfär som omfattar bland annat dina barn, och det slags debatt ska inte föras på HBL:s insändarsidor”.

Anmälaren anser att det var just den insändare som tidningen publicerat som hade öppnat dörren till en privat sfär och som hade tagit ställning mot honom personligen.

Anmälaren anser att varken tidningen eller dess chefredaktör agerar i enlighet med sin linje eftersom den publicerade insändaren är personlig på ett mycket detaljerat plan och skribenten också berättar om sina egna barn. Enligt anmälaren kritiserar insändaren även Yles agerande, men de flesta påståenden i den riktar sig mot anmälaren. Anmälaren konstaterar att eftersom Yles dokumentär också behandlade hans fall riktar sig insändaren redan av den anledningen till honom personligen.

Anmälaren berättar att han meddelat HBL:s chefredaktör om sin ståndpunkt och bett henne att på nytt överväga publiceringen av hans svar. Enligt anmälaren avslutades korrespondensen med ett nekande svar från chefredaktören.

Enligt anmälaren har insändaren som publicerades av HBL delats och kommenterats otaliga gånger i sociala medier. Anmälaren berättar att flera av hans gamla vänner, bekanta och kollegor från olika sammanhang har tagit ställning till insändaren, bl.a. genom att dela den vidare.

Anmälaren konstaterar att trots att skribenten har använt pseudonym är det allmänt känt på hans hemort vem skribenten är. Anmälaren berättar att han själv också känner till vem skribenten är. Anmälaren konstaterar att trots att det inte längre går att göra något åt det borde han ha fått besvara de anklagelser och påståenden som framfördes i insändaren.

Anmälaren konstaterar också att HBL inte skulle ha fått publicera texten under pseudonym eftersom artikeln så starkt riktar sig mot honom. Anmälaren konstaterar att insändaren har svärtat hans rykte och han anser att det är djupt orättvist att hans sakliga svar inte har publiceratas när insändarskribentens mindre sakliga spekulationer och påståenden ännu får stå kvar i tidningen.                                                                                                       
Anmälaren anser att insändaren strider mot punkt 15 i Journalistreglerna, eftersom man till rubriken har fogat ordet ”familjevåld”, vilket det enligt anmälaren inte har varit fråga om i hans fall.  Anmälaren anser att man redan i rubriken felaktigt förknippar honom med familjevåld.

Anmälaren har informerat tidningen om följande aspekter av insändaren som han anser vara felaktiga:

Enligt anmälan innehåller insändaren ett fel eftersom ordet ”Familjevåld” förekommer i anslutning till rubriken. Anmälaren anser att man redan i rubriken utan grund sammankopplar honom med familjevåld. Anmälaren anser att rubriken inte motsvarar artikeln.

Enligt anmälan innehåller artikeln ett fel när det i den hävdas att anmälaren tidigare skulle ha framträtt i offentligheten under pseudonym.

Enligt anmälan innehåller artikeln ett fel när det konstateras att  [anmälarens] barn inte mår bra och de ska ha exploaterats offentligt.

Enligt anmälaren har HBL:s agerande fläckat hans och hans familjs rykte och gett upphov till dåligt mående.

Anmälaren hoppas fortsättningsvis att han skulle få möjlighet att besvara insändaren för att åtminstone delvis få upprättelse.

 

Chefredaktörens genmäle 16.10.2017

Hufvudstadsbladets chefredaktör Susanne Ilmoni konstaterar att ”anmälaren anser att HBL bryter mot god journalistisk sed då tidningen publicerar en insändare som kritiserar Svenska Yles beslut att sända dokumentären ”Pappa har inte en chans”, och inte har publicerat anmälarens svar på insändaren utan Yles svar”.

Enligt chefredaktören publicerades insändaren ungefär en månad efter att YLE Fem visade en dokumentär om anmälarens kamp för sina barn i en utdragen vårdnadstvist. Insändaren föregicks av en offentlig diskussion efter att Yle hade meddelat att programmet inte kunde sändas enligt ursprunglig tidtabell eftersom det måste redigeras om. Anmälarens barn figurerade i dokumentären och deras mamma hade inte gett sitt tillstånd till detta. Yle blev tvunget att helt klippa bort barnen från dokumentären för att de inte skulle kunna identifieras.

Chefredaktören har i sitt svar bifogat en länk till en artikel av Svenska Yle, där man redogör för varför sändningen av dokumentären flyttades fram: https://svenska.yle.fi/artikel/2016/12/09/pappornas-ojamlika-sits-i-vardnadstvister-ar-en-viktig-berattelse

Till sitt svar har chefredaktören också fogat en länk till Svenska Yles eget ställningstagande som tidningen publicerat. https://www.hbl.fi/artikel/yle-foljde-sina-etiska-riktlinjer/

Enligt chefredaktören ifrågasätter skribenten, som använde sig av pseudonymen ”Mamma och psykolog”, Svenska Yles beslut att visa programmet eftersom anmälarens tre minderåriga barn inte kan anses ha kunnat ta ställning till om de kan medverka i dokumentären. Signaturen undrar också varför barnens far [anmälaren] inte intervjudes anonymt för att skydda barnen. Insändarskribenten konstaterar att ” Ämnet som togs upp i programmet är viktigt, men skall det göras på bekostnad av barnens hälsa? Pappan kunde ha intervjuats anonymt.”

Chefredaktören konstaterar att skribenten också undrar över programmets namn ”Pappa har inte en chans”, då pappan tvärtom fick börja träffa barnen veckovis. ”Trots allt fick han en chans att visa sin kapacitet som pappa.”

Med hänvisning till JR 21–23 konstaterar chefredaktören att anmälaren själv har valt att ställa upp i tv-programmet och har fått en möjlighet att fritt och oemotsagd framföra sin version av vårdnadstvisten och att berätta om hur han ser på sig själv som pappa, både i relation till barnen och som klient hos socialväsendet i sin hemstad. De andra parterna i vårdnadstvisten – varken mamman, barnen eller de sociala myndigheterna – hördes inte i dokumentären.

Enligt chefredaktören kan det inte vara en överraskning för anmälaren att tv-tittarna bildar sig en uppfattning om honom och de händelser som beskrivs i programmet och att de reagerar på olika sätt, enligt sina egna referensramar.

Enligt chefredaktören ifrågasattes i insändaren hur och om en dokumentär om ett känsligt och mångfacetterat ämne ska göras, och hur vi kan skydda barnen från att fara illa då föräldrar strider.

Chefredaktören konstaterar att anmälaren på något märkligt sätt kopplar ihop det faktum att han själv framträtt med namn i tv-programmet med att HBL inte skulle ha fått publicera insändaren under pseudonym.

Enligt chefredaktören går insändarskribenten inte åt anmälarens person utan lyfter fram en svår tematik som berör många familjer. Det att skribenten har erfarenhet av familjevåld och därför skriver under pseudonym är inte att smutskasta anmälaren eller ifrågasätta hans trovärdighet utan för att skydda skribentens egen familj.

Enligt chefredaktören syftar insändarens rubrik “Barnen har inte en chans” inte heller specifikt på anmälarens barn utan på att barn i allmänhet ofta är de verkliga förlorarna i inflammerade vårdnadstvister. Detta understryker insändarskribenten med hänvisning till sina egna barn och erfarenheter.

Ingenstans i insändarskribentens text framförs, enligt chefredaktören, att skribenten skulle tvivla på att anmälarens kamp för eller längtan efter och kärlek till barnen skulle vara äkta, utan skribentens poäng är att ingen utomstående fullt ut kan veta precis allt som pågår i någon annans hem.

Enligt chefredaktören betvivlar anmälaren att HBL:s debattavdelning inte skulle vara bemannad under veckoslutet, eftersom hans svar på insändaren inte publicerades medan andra personers insändare publicerades under veckoslutet.

Enligt chefredaktören planeras debattsidornas innehåll i förväg från lördag till måndag så att sidorna görs klara redan på fredag och innehållet därefter inte ändras.

Med hänvisning till punkterna 21–22 i journalistreglerna konstaterar chefredaktören att i detta fall var det Svenska Yle och inte den pappa som medverkat i programmet, dvs. anmälaren, som var föremål för insändaren. Yle fick snabbt, dvs. två dagar efter att insändaren publicerats, svara på den kritik som framfördes i insändaren. Svenska Yles ansvariga producent Peter Berndtson skrev i sitt genmäle att Yle följde sina etiska riktlinjer och att Yle utifrån dem bestämde att [anmälarens] barn inte skulle medverka i dokumentären. Yle konsterar i sitt genmäle att ingen offentlig exploatering av barnen har skett, eftersom de barn som medverkade i programmet inte var barn till pappan i programmet.

Med hänvisning till punkt 20 i Journalistreglerna konstaterar chefredaktören att Svenska Yles dokumentär recenserades i Hufvudstadsbladet redan 9.12.2016 och samtidigt även i flera finskspråkiga tidningar, varför chefredaktören anser att anmälaren har ”framträtt” i tidning(ar) redan tidigare.

Enligt chefredaktören påstods det däremot felaktigt att det handlade om ett avsnitt av Svenska Yles program Spotlight. Detta fel korrigerades samtidigt som Yle Svenskas genmäle publicerades.

Med hänvisning till punkt 15 i Journalistreglerna konstaterar chefredaktören att anmälaren själv kopplar ihop sig själv med ett ord i rubriken som används för att betona insändarskribentens budskap om vårdnadstvister och familjevåld överlag. Enligt chefredaktören läser anmälaren in sådant som överhuvudtaget inte står i insändaren på samma sätt som att han ser sitt eget ansikte i HBL:s illustration, som bara är en illustration över en samhälleligt viktig fråga och inte ett porträtt av anmälaren.

Med hänvisning till punkt 12 i Journalistreglerna konstaterar chefredaktören att det av anmälan inte framgår vilken information i insändaren som tidningen borde ha granskat extra kritiskt. Därför är det enligt HBL:s chefredaktör omöjligt att bemöta anmälarens påstående.

Enligt chefredaktören har HBL inte brutit mot Journalistreglerna på någon punkt.

 

 

Beslut

JR 12: Journalister ska förhålla sig kritiskt till informationskällorna. Detta är särskilt viktigt i kontroversiella frågor, eftersom nyhetskällorna kan syfta till egen vinning eller till att skada andra.

JR 15: Rubriker, ingresser, pärm- och bildtexter, löpsedlar och annan exponering ska ha en grund i innehållet.

JR 20: Väsentliga fel ska rättas till utan dröjsmål och så att rättelsen når den felinformerade allmänheten i så stor utsträckning som möjligt. Rättelsen ska publiceras både på mediets redaktionella webbplats och i den publikation eller kanal där felet ursprungligen fanns. 

Rättelsens ska ges så stor publicitet som felets allvar kräver. Om artikeln innehåller flera sakfel eller om felet kan orsaka stor skada, ska redaktionen publicera en ny artikel där den felaktiga informationen specificeras och rättas.

På webben räcker det inte med att ta bort den felaktiga informationen eller artikeln för att rätta till ett väsentligt fel, utan allmänheten ska informeras om felet samt om hur och när det har rättats till.

Medierna ska gärna klargöra enligt vilken praxis och vilka principer de rättar sina fel. 

JR 21: Om journalister framställer information om en klart identifierbar persons eller parts agerande och därmed ger denna en mycket negativ publicitet, ska de ge föremålet för kritiken möjlighet att framföra sin egen syn redan i samma sammanhang. 

JR 22: Ifall det inte är möjligt att höra den som blivit föremål för den mycket negativa publiciteten samtidigt, kan det vara nödvändigt att höra personen i efterhand. Om så inte sker, hör det till god sed att publicera personens egen ståndpunkt.

 

 

Hufvudstadsbladet publicerade på sin webbplats och i den tryckta tidningen en insändare där man kritiserade en dokumentär som sänts på Svenska Yle, och som behandlade en utdragen vårdnadstvist. Tidningen publicerade senare Svenska Yles eget ställningstagande, men gick inte med på att publicera anmälarens ställningstagande.

Opinionsnämnden för massmedier konstaterar att anmälaren kunde identifieras av insändaren eftersom han under eget namn hade framträtt i tv-dokumentären i fråga. Rådet konstaterar dock att kritiken i insändaren riktade sig mot de lösningar som Svenska Yle gjort i sin tv-dokumentär och inte mot anmälaren. Anmälaren hade således ingen rätt till ett eget ställningstagande.

Insändarens rubrik motsvarade dess innehåll och rubriken innehöll inget sakfel. Referensordet ”familjevåld” som användes i insändarens vinjettext hänvisade till skribentens erfarenheter. I texten hävdades inte att anmälaren skulle ha gjort sig skyldig till familjevåld.

Det kan ha rört sig om ett väsentligt fel när det i insändaren konstaterades att anmälaren tidigare skulle ha framträtt anonymt i samma ärende i någon tidning. Anmälaren hade dock inte bett tidningen att korrigera detta fel. Insändaren innehöll inga andra väsentliga fel.

Opinionsnämnden för massmedier anser att Hufvudstadsbladet inte har brutit mot god journalistisk sed.

 

Beslutet fattades av:

Elina Grundström (ordf.), Ilkka Ahtiainen, Antti Kokkonen, Pentti Mäkinen, Ulla Virranniemi, Paula Paloranta, Ismo Siikaluoma, Taina Tukia, Sinikka Tuomi och Juha Honkonen.

Tämä päätös on avattu 982 kertaa